Bloggen börjar äntligen se ut som det var tänkt. Efter ett par flyttar så var länkarna lite huller om buller och det tog ett tag att reda upp i bråten. Den heter ”tvaparskor.com” och bilderna verkar funka som de ska. Ett tack till One.com är väl på plats här. De lät oss byta namnet på sidan helt gratis fast det helt tydligt stod i avtalet att man måste köpa en ny domän om man vill ha ett annat namn! Tack! Nå nu kan vi hoppas att jag kan koncentrera mig mera på att skriva om själva äventyret i stället för att blogga om bloggen.
Nina är mest upptagen med att fundera på maten just nu. Vad ska man äta? Hur mycket och vilka näringsämnen är det viktigt att få i sig. (Det är ju inte helt lätt, ifall man råkar komma in på någon LCHF-debatt t.ex.) 🙂
Själv har jag snöat in på tekniska prylar och försöker just nu febrilt att få GPS-klockan att sända över inspelade rutter via Bluetooth. Jag vill ju så gärna få denna vandring sparad i sin helhet. Det konstiga är att JAG borde ju vara mera bekymrad för maten. Det är jag som blir som en sur treåring om jag inte får i mig tillräckligt med mat. Nå, alla dessa ”bekymmer” är ju en del av den mentala förberedelsen. Man måste liksom ha något att bekymra sig för så att man känner att man verkligen har förberett sig.
Jag glömmer aldrig vår start från Nikkaluokta då vi skulle ta oss upp på Kebnekaise. (Den turen finns inte ännu på våra vandringar då vi bara har ”analoga” pappersbilder från den. Måste scanna!) Allt var packat och klart. Det var bara att ge sig iväg. Men det var vår första tur på tumanhand. Vi kollade skorna. Var de tillräckligt bra? Vi kollade rutten på kartan. Vi kollade ryggsäckarna. Var de för tunga. Eller hade vi inte tillräckligt med utrustning? Åtminstone en timme gick vi omkring på parkeringen vid Nikkaluokta och gruvade oss. Vi hade inga andra skor med oss, ryggsäcken var packad sedan länge och det fanns ju inte så många rutter att välja på! Vi ville ge oss av, men vi vågade inte riktigt.
Samma sak hände när vi skulle ge oss ut i Sarek på vår första ”långa” vandring. Hela 5 dagar. (Den måste också scannas…) Vi började valsa på runt Kvikkjokk fjällstation. Men då hade vi redan lärt oss att det är bara att ”dra upp snoret” och börja på.
Få se hur länge vi skall trava på runt Grövelsjöns fjällstation i sommar…
Frits