Vad en sko kan ställa till det för en som vill vandra.

 

Hans skor:

 IMG_6638

Vi har vårstädat i trädgården idag och där stod Frits skor mitt bland blommorna.
Vad ett par skor kan väcka minnen!
Vandrings minnen,
äventyrs minnen
soliga minnen,
våta minnen,
sura minnen,
stinkande minnen…!
Minns att dessa skor vandrade en sommar i Sarek och vädret var inte det bästa. Vi skulle bara ”gena lite” i snåren där vi mötte både björnskit, en massa videsnår samt ett antal jokkar som skulle forceras. Till sist träffade vi en glad samegosse som visade oss ”hitta det perfekta vadstället” men då var den ”stinkande skoskadan” redan skedd.
Väl hemma prövade vi alla metoder att få stinkande vandringsskor att bli fräscha och åter gångbara. No way!
Dessa skor har nu levt trädgårdsliv i ett par år.
Snart ska de åter fyllas med sammetsblåa penséer som matchar fint till den sammetsgröna patinan som just sura skor kan få.

Mina skor:

IMG_6639

Idag går jag i mina (nästan) pensionerade vandrarskor och även de väcker minnen.
De minner mig om då jag för en hel del år sedan vandrade längs skogsvägar från Nykarleby till Esse en vårvinterdag. Dagsetappen blev ca 40 km. Jag var antagligen så euforisk eller vid närmare eftertanke kanske dumdristig att jag inte tog det lätta gnaget bak på fötterna riktigt på allvar innan det var för sent. När jag vid ”målgången”, hemma hos mina föräldrar, tog av mig skorna hade vardera hälarna ett stort, öppet, varigt sår. Minns att den natten sov jag inte mycket. Följande morgon lånade jag pappas tofflor och cyklade till byns sjukstuga för omplåstring. Någon vandring tillbaka hem fanns det ingen tanke på….just då!
Av den ”kängan” lärde jag mig att ha rätt känga, dvs tillräckligt stora och stadiga med bra strumpor inuti!

Nina

 


Posted in Okategoriserade by with no comments yet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *