Dag 7.
Vi startar från Gåsenstugan. Det snöar fortfarande och allt är vitt. Men det blåser nästan inte alls. Håkan o Ingrid berättar att det är uppför en bit i början. Sedan går det ner mot Stensdalen. En av de andra gästerna (en Gotländska om jag inte riktigt missar på dieleekten ) följer med en bit. Hon vill upp på en topp medan hennes manliga sällskap tycker vädret är för dåligt för fjällvandring. Han har nog kanske rätt. Snön ligger nu ställvis så djup att vi får pulsa fram med snö upp till knäna. Vår följeslagare kliver tacksam i våra fotspår innan hon efter en stund tackar för spåren och viker av åt sitt håll. Vi tappar snart bort vandringsleden i snön. Vi följer skoterleden som vi vet att går åt samma håll. Det är svårt att gå för snön täcker alla små vattenpölar, skrevor och t. o. m. små bäckar. Det är omöjligt att hålla sig torrskodd. Till slut hittar vi leden igen. Just där den viker av från skoterleden. Över en liten platt myrmark syns antydningar av ett vitt band. Det snöar lite mera och vinden friskar i. Vi kliver iväg med fokus på att INTE tappa bort leden. Det sista vi vill göra nu är att yra omkring uppe på fjället och leta efter leden i snöyran. Det går bra. Snart ser vi Stensdalens grönska och mitt i den Stensdalstugan. Det går nerför och snön försvinner under våra fötter. Plötsligt vandrar vi i en grön skog med björkar. Som att vandra i en engelsk park! Vilken kontrast. På bara några minuters vandring. Efter en stund kommer vi fram till den nybyggda Stensdalsstugan. Visst är den fin! Stora luftiga utrymmen. Modernt torkrum direkt vid vindfånget med genomgång in till rummen. Köket är en dröm i vitt, svart och rostfritt. Stort och luftigt. Och vi är de enda gästerna! Vilken lyx. När vi hängt upp våra våta kläder, fått torrt på oss sätter vi oss i den stora myshörnan och pratar med det skånska stugvärdparet. Det blir prat om resor, Afrika och kameror. Sedan är det ”piss å gaa ligg”.
Dag 8
Vi vaknar, gör morgon gröt och packar ihop. Ingen människa syns till så vi stegar iväg utan att säga adjö till värdarna. Det går brant uppåt en stund men sedan planar det ut. Perfekt vandringsväder. Växlande molnighet, solen värmer lagom och en frisk, sval luft. Det är så här en vandring skall kännas. Det går så bra att vi helt glömmer bort att pausa. Till sist knorrar magen i alla fall såpass att vi stoppar i oss lite nötter. Men sedan fortsätter vi snabbt. Efter ca14 km som går som på räls är vi plötsligt mitt inne i civilisationen på Vålådalens fjällstation. Massor av bilar. Konfirmander har läger och det är fullt av liv. Vi kliver in och sätter oss helt ensamma i den enorma restaurangen med varsin öl. Det är snö på Ottfjället. Inte en snövandring igen!! Båda är överens om att vi tar vägen mot Undersåker istället. Tråkigt men bättre än att tvingas sova i tält med genomvåta kläder. Efter att ha kokat mat utanför fjällstationens bastu ger vi oss av. Och visst det är tråkigt. Varmt tungt och tråkigt. En rak bred asfalterad väg. Vi vandrar så långt vi orkar. Sedan viker vi av efter en liten skogsväg. Efter lite letande hittar vi tältplats. Kl 18:21 hittar vi tältplatsen. Kl 18:26 sitter vi båda i tältet och gör oss redo för natten. Go natt.
Frits.
Lyxstuga av förstaklass. Metsähallitus inrökta ödestugor är en helt annan klass men mysiga på sitt sätt. Allt bra här och i tankarna vandrar vi med er. Ha det gött!
Jaa du PIA, stugan var ny och fin men vi saknade det mysiga och hemtrevliga som de andra fjällstugorna haft som vi hittills har besökt. Fantiserade t.o.m att jag i vinter borde väva en ”fjällbjörk” till allrummets vägg.
Känns f.ö så bra att Ni vandrar med oss!