Dagarna som kom och gick.

Halvligger nu i stuga på Rötvikens camping, ett ställe som har enligt Le Trek, Sveriges mest utrustade servicehus. Vårt mål för dagen inte just för de bästa kastrullerna utan för sängar, dusch och Lanthandeln brevid.
Vi är nu på vår 16e dag på vårt Gröna Bandet och de 6 senaste dagarna har varit utan nätförbindelse men dock med grusvägs förbindelse. Detta vandrande på vägar har sina sidor. Man ser mycket av allt såsom väg, stenar, skog och stormfällda träd. Oj så mycket ved som far till spillo tycker en som alltid haft en släng av ”vedasjuko”. När dagen är till ända värker både fötter och ben. Min man går som en lappgubbe och dessa dagar kan jag garantera att han visst har sameblod i sig. Minns att han berättat att han inte förstod varför samerna i Norge gick på sidan av vägen trots att det fanns plats på vägen. Men om inte förr så nu vet både han och jag varför. Själv känner jag att min gångstil liknar mera lik Juttu Hanna, en gammal utsliten gumma från min hemby. Nog klagat nu! Vi har sett mycket också. Vackra hus, både nya och gamla, stora och små, välskötta och förfallna. Vackra vyer, dalgångar och höga backar med utsikt över blånande fjäll i fjärran.
En fjällvråk förföljde oss en dag. Den skriade och naturligtvis skriade jag tillbaka. Den ryttlade ovanför oss en stund för att studera vem vi var och sen störtdök den ner mot oss. Flög bort en stund för att sedan komma tillbaka och åter göra samma procedur. Undrar om den hade sina ungar i närheten.
Älgen med sina ”nybruna” kalvar mötte vi en dag i skogen men de var inte alls lika nyfikna som vråken. De bara sprang från oss. Även räv har lekt på vår väg.
Sen alla dessa blommor vid vägkanten. Jag är ju en som hellre njuter av blommor än lägger deras namn på minne men det vet jag att vitklöver doftar något otroligt gott. Sen kan man bara konstatera att alla blommor har mera färg i fjällvärlden. Röd klövern är rödare, maskrosorna är gulare och kraftigare. Det ända som lyser mindre i fjällvärlden (hittills) är skräpet!
Vädret har varit perfekt d.v.s sol, moln och bara lite regn. T-shirts väder de flesta dagar och det var ju så jag hade tänkt mej denna fjällsommar!
Vi har tältat på fina platser längs vägen på bryggor, vid hembygdsplatser, i skogsgläntor. Myggorna har knappt visat sig men de svenska ”sviden” är ett fanstyg. Microskopiskt småa Svidknott som biter och gör stora röda plättar på min hud. De tycker inte om myggolja men hittar in i tältet och där kan vi sen ligga och beskåda dem i taket innan vi somnar, hua!
Norrmännen och svenskarna hälsar glatt på oss när vi möts. En dag stannade faktiskt två norrmän oss för att fråga ”vart de var på väg?” Och vi fick söka en god stund på våra kartor vart dom egentligen skulle. De skulle vandra bra mycket mera västerut än vi. Ett gott skratt fick vi alla.
Midsommarpsalmen är för länge sedan utbytt. Nu är det bara stavarnas pickande som håller takten. Och jag släpper inte mina stavar, de är prisvärda i alla väder och marker. Nu väntar vi faktiskt på lite mera fjällvandring och i morgon ska det bli.
Skall avsluta denna kväll med att grilla äkta svensk korv och dricka två öl.
Vi hörs!

Nina

20140717-112741-41261390.jpg

20140717-112741-41261740.jpg

20140717-112845-41325582.jpg


Posted in Okategoriserade by with 5 comments.

Comments

  • Lisen Kåll skriver:

    Va bra att ni igen är ” hör/nåbara”, tyckte att de vita bilderna från ert senast stopp såg vintriga ut. Följer med er i tankarna! Ha det GÖTT!
    Lisen

    • Frit skriver:

      Ja nu är det mycket bättre men man vill ju, såhär efter en tid, inte vara utan de vita fjälldagarna! 🙂

  • Bjarne Forsén skriver:

    Tack för den fina ”krönikan”,så vi har våntat ….De där med att gå på hårda vägar kontra stigar o berg, det är ju likadant i Nyykaabi,går man banvallen ner till sjön och vägen upp så känner man skillnaden. Nu önskar vi fortsatt fin FJÄLLVANDRING.

  • Christophe skriver:

    Ha Rötviken! Imponerad över att hela byn ansvarar för att campingen. Har ni badat? 🙂 Sviden hade/har jag jättesvårt för. Vår enda tröst är väl att de ger föda till de sjungande fåglarna. Lycka till med fortsättningen… och fortsätt skriva!

  • ann-marie Blomqvist skriver:

    Hej!känns ju bra ni fått ta fram t-shirten..nå säkert känns e i kroppi,annos sku ni va robota,he e som ti få bån,he glöömbe man plågo å men dehäär e no ett lange bån

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *