Frits – Sida 3 – Två Par Skor

23 juni, 201423 juni, 2014

Kontrasternas dagar.

Dag 7.
Vi startar från Gåsenstugan. Det snöar fortfarande och allt är vitt. Men det blåser nästan inte alls. Håkan o Ingrid berättar att det är uppför en bit i början. Sedan går det ner mot Stensdalen. En av de andra gästerna (en Gotländska om jag inte riktigt missar på dieleekten ) följer med en bit. Hon vill upp på en topp medan hennes manliga sällskap tycker vädret är för dåligt för fjällvandring. Han har nog kanske rätt. Snön ligger nu ställvis så djup att vi får pulsa fram med snö upp till knäna. Vår följeslagare kliver tacksam i våra fotspår innan hon efter en stund tackar för spåren och viker av åt sitt håll. Vi tappar snart bort vandringsleden i snön. Vi följer skoterleden som vi vet att går åt samma håll. Det är svårt att gå för snön täcker alla små vattenpölar, skrevor och t. o. m. små bäckar. Det är omöjligt att hålla sig torrskodd. Till slut hittar vi leden igen. Just där den viker av från skoterleden. Över en liten platt myrmark syns antydningar av ett vitt band. Det snöar lite mera och vinden friskar i. Vi kliver iväg med fokus på att INTE tappa bort leden. Det sista vi vill göra nu är att yra omkring uppe på fjället och leta efter leden i snöyran. Det går bra. Snart ser vi Stensdalens grönska och mitt i den Stensdalstugan. Det går nerför och snön försvinner under våra fötter. Plötsligt vandrar vi i en grön skog med björkar. Som att vandra i en engelsk park! Vilken kontrast. På bara några minuters vandring. Efter en stund kommer vi fram till den nybyggda Stensdalsstugan. Visst är den fin! Stora luftiga utrymmen. Modernt torkrum direkt vid vindfånget med genomgång in till rummen. Köket är en dröm i vitt, svart och rostfritt. Stort och luftigt. Och vi är de enda gästerna! Vilken lyx. När vi hängt upp våra våta kläder, fått torrt på oss sätter vi oss i den stora myshörnan och pratar med det skånska stugvärdparet. Det blir prat om resor, Afrika och kameror. Sedan är det ”piss å gaa ligg”.

Dag 8
Vi vaknar, gör morgon gröt och packar ihop. Ingen människa syns till så vi stegar iväg utan att säga adjö till värdarna. Det går brant uppåt en stund men sedan planar det ut. Perfekt vandringsväder. Växlande molnighet, solen värmer lagom och en frisk, sval luft. Det är så här en vandring skall kännas. Det går så bra att vi helt glömmer bort att pausa. Till sist knorrar magen i alla fall såpass att vi stoppar i oss lite nötter. Men sedan fortsätter vi snabbt. Efter ca14 km som går som på räls är vi plötsligt mitt inne i civilisationen på Vålådalens fjällstation. Massor av bilar. Konfirmander har läger och det är fullt av liv. Vi kliver in och sätter oss helt ensamma i den enorma restaurangen med varsin öl. Det är snö på Ottfjället. Inte en snövandring igen!! Båda är överens om att vi tar vägen mot Undersåker istället. Tråkigt men bättre än att tvingas sova i tält med genomvåta kläder. Efter att ha kokat mat utanför fjällstationens bastu ger vi oss av. Och visst det är tråkigt. Varmt tungt och tråkigt. En rak bred asfalterad väg. Vi vandrar så långt vi orkar. Sedan viker vi av efter en liten skogsväg. Efter lite letande hittar vi tältplats. Kl 18:21 hittar vi tältplatsen. Kl 18:26 sitter vi båda i tältet och gör oss redo för natten. Go natt.
Frits.

20 juni, 201420 juni, 2014

En dag på Gröna Bandet

Efter en god natts sömn i stugan i Tänndalen snörde vi på oss skorna och traskade iväg. Det blåste kallt så det blev ”skaljacka på” från start. Efter ca 100 meter konstaterade vi att det var för varmt… skaljacka av. Vi gick 200 m… piskande regn… skaljacka… ja ni förstår. Efter ett otal väderomslag med dito jack-exercis stabiliserade vädret sig: regn och hård vind. Detta väder har sedan varat sgs hela dagen. Efter visst letande och velande hittade vi leden upp till Andersborg. En servering uppe på fjället. Leden skulle vara en vinter- OCH sommarled… Det var dev INTE! Blött så det klafsade kring skoskaften. Serveringen var naturligtvis stängd. Vi är lite tidigt ute… ännu. Vi traskade vidare. Nu var leden bra. Den gick bara åt fel håll. Efter ca. en kvart upptäckte vi vår miss och fick svänga om. Stigen mot fjällräddnings stugan vid Svalåtjärn var studtals blöt. Skor och byxor blir våta. Våta byxor kan man leva med men att vandra långt i våta skor är INTE bra! Uppe vid stugan blev det lunch. När vi vandrar vidare ser vi skåningarna från i går komma upp mot stugan. Vi vinkar glatt men de ser oss inte. Hoppas de är torrare än vi om fötterna. Färden går mot Våffelbruket på fjället ovanför Bruksvallarna. Här uppifrån kan man se den lilla orten pittoreskt badande i sol… Medan vi knappt kan stå upprätt i den piskande blåsten. Åh vad jag just då hade velat ha vingar och bara kasta mig upp i vinden och sedan stört-dyka ner mot sol och stiltje. Nå, det är ju inte dit vi ska. Endast ner till krysset vid ån där vi borde hitta leden till Ramundberget. Vi går stigen under Kariknallarna (som just nu är ett smältvattenfyllt dike.. Vi ÄR för tidigt ute) Sedan lyckas vi ta fel led en gång till och klafsar på en bra stund innan vi kommer ner till bron. Väl nere hittar vi enkelt leden mot Ramundberget. En fin led med breda och bastanta spångar. Tydligt skyltad också. Vi vandrar på. Plötsligt kommer vi fram till en ny fin järnbro. Den borde INTE finnas där. Inte ån som den går över heller!? Men skylten visar att vi är på väg mot Ramundberget och dit ska vi ju så vi går vidare. Stigen blir dock nästan genast efter bron till ett enda gyttje dike mellan små mossar. Utan en skymt av de fina spångar som fanns tidigare. Vi blir ännu våtare. Sedan dyker det upp en blå skylt ”Ramundberget via Öjsjöstugan” !!! Vi har gått en vansinnigt onödig omväg. På myrar. Utan spångar! Nu går vi bara på envishet. Vi går i blåst och snöblandat regn ner till stugan. Sedan vidare ca. fyra km till toppen av Ramundberget och skidliftarna där. Vi har båda bestämt att finns det rum att hyra så tar vi det. Inget kallt tält med sura våta kläder efter denna dag. Nere vid slutet av liftarna ser vi ett stort lyxigt hotell. STFs flagga vajar utanför. På staplande, värkande ben tar vi oss ner för den branta backen. Vi rycker i dörren. Stängt! Öppnar igen 29/6 meddelar en lapp på dörren. Men där nere står det också ett nummer man kan ringa om man behöver hyra ett rum! Vi ringer. Joachim svarar. Nu ligger vi i ett varmt rum med sängar och kläderna på tork. Så kan en dag på Gröna Bandet se ut.
Frits.

12 juni, 2014

Maskot och färdknäpp.

Hon som går i de andra skorna hade bjudit in sina systrar på ”hejdåkalas”. Utrustningen skulle förevisas och kartor studeras. Tänk vad mycket roligare allt blir ju fler man delar det roliga med. En syster kom med ”styrkedroppar” i form av varsin flaska Minttu pepparmyntalikör medan en annan hade gjort de mest bedårande maskotar i form av miniatyrer av de som går i två par skor. Storleken på bägge gåvorna var perfekt. Både vad det gäller starksprit och maskot. (På bilden har han fått en normalstor tändsticka som vandringsstav som jämförelsereferens )
Med varma avskedskramar värmande runt halsen börjar vi nu vara redo att ge oss iväg.

8 juni, 20148 juni, 2014

Teknikens under

Solen skiner och fåglarna kvittrar i bästa försommarstil. Hon i de andra skorna har just nu kastat både skor och strumpor. Hon har flyttat ut alla våra kartor i solskenet och går igenom vår tänkta rutt med markeringspenna. Själv sitter jag inne framför datorn och försöker lösa tekniken. Jag undrar om det blivit så mycket bättre med tiden? Ju mer möjligheter man har desto mera är det som skall funka. Vi vill ju att ni skall kunna följa med var vi rör oss. Men tekniken får ju inte ta över hela projektet. Vi MÅSTE ju inte synas. Vi gör ju detta för vårt höga nöjes skull. (Därför har vi heller inga sponsorer som vi måste ta hänsyn till.)

Om allt nu fungerar så borde ni se en länk till detta inlägg på Facebook. I går kväll lyckades jag äntligen få SPOT sändaren att länka vår position till Fejan. Chattade lite med Samuel och det löste sig. Tack! Det är märkligt hur man tycker att man känner någon bara för att deras namn står på samma lista som våra. Listan över de som skall ut på liknande äventyr som vi. Jag hoppas att vi träffas. Om inte förr så på Diplom utdelningen. 😉

Det har varit lite velande fram och tillbaka om just tekniken och vad vi ska släpa med oss. Hon i bara fötterna skulle så gärna ha med vår stora systemkamera… men ingen vill bära den. Vi kom fram till att mobilen får funka som kamera, bloggdator och ”hårdskiva” för GPS;en. En stilla tanke går till de ”farbröder” och ”tanter” som skrev de böcker om fjällvandring som man bläddrade i som barn. Alla bilder i dessa böcker var ju tagna på film. Man fotade. Vandrade. Kom hem. Först DÅ kunde man framkalla bilderna och se dem. Kanske skriva sin bok. Som långt senare publicerades och lästes. Kanske det VAR bättre förr.

Frits

PS. Jo vi har tänkt på det! Alltså klassikern: ”Paret berättar för ALLA på internet att de är bortresta. Under tiden länsar tjuvar deras lägenhet.” Så till alla tjuvar: Meddela oss gärna om ni hittar något av materiellt värde 😉 . Det kommer att bo folk i vårt hus. Dessutom skiftes-arbeter han så man vet aldrig när han är hemma. DS.

1 juni, 20141 juni, 2014

Test i skogen

På dagens träningstur testar vi att blogga från mobilen. Med bild av det fina vädret. 🙂

6 april, 20146 april, 2014

Äntligen klar!

Bloggen börjar äntligen se ut som det var tänkt. Efter ett par flyttar så var länkarna lite huller om buller och det tog ett tag att reda upp i bråten. Den heter ”tvaparskor.com” och bilderna verkar funka som de ska. Ett tack till One.com är väl på plats här. De lät oss byta namnet på sidan helt gratis fast det helt tydligt stod i avtalet att man måste köpa en ny domän om man vill ha ett annat namn! Tack! Nå nu kan vi hoppas att jag kan koncentrera mig mera på att skriva om själva äventyret i stället för att blogga om bloggen.

Nina är mest upptagen med att fundera på maten just nu. Vad ska man äta? Hur mycket och vilka näringsämnen är det viktigt att få i sig. (Det är ju inte helt lätt, ifall man råkar komma in på någon LCHF-debatt t.ex.) 🙂

Själv har jag snöat in på tekniska prylar och försöker just nu febrilt att få GPS-klockan att sända över inspelade rutter via Bluetooth. Jag vill ju så gärna få denna vandring sparad i sin helhet. Det konstiga är att JAG borde ju vara mera bekymrad för maten. Det är jag som blir som en sur treåring om jag inte får i mig tillräckligt med mat. Nå, alla dessa ”bekymmer” är ju en del av den mentala förberedelsen. Man måste liksom ha något att bekymra sig för så att man känner att man verkligen har förberett sig.

Jag glömmer aldrig vår start från Nikkaluokta då vi skulle ta oss upp på Kebnekaise. (Den turen finns inte ännu på våra vandringar då vi bara har ”analoga” pappersbilder från den. Måste scanna!) Allt var packat och klart. Det var bara att ge sig iväg. Men det var vår första tur på tumanhand. Vi kollade skorna. Var de tillräckligt bra? Vi kollade rutten på kartan. Vi kollade ryggsäckarna. Var de för tunga. Eller hade vi inte tillräckligt med utrustning? Åtminstone en timme gick vi omkring på parkeringen vid Nikkaluokta och gruvade oss. Vi hade inga andra skor med oss, ryggsäcken var packad sedan länge och det fanns ju inte så många rutter att välja på! Vi ville ge oss av, men vi vågade inte riktigt.

Samma sak hände när vi skulle ge oss ut i Sarek på vår första ”långa” vandring. Hela 5 dagar. (Den måste också scannas…) Vi började valsa på runt Kvikkjokk fjällstation. Men då hade vi redan lärt oss att det är bara att ”dra upp snoret” och börja på.

Få se hur länge vi skall trava på runt Grövelsjöns fjällstation i sommar…

Frits

1 april, 20143 juni, 2014

Testrunda med Garmin Fenix 2

Första rundan med gps-klockan, Jetboilen, Adventure Food och första testet med att få in en karta på bloggen.
Det blev ganska mycket pillande för att få kartan i bloggen att fungera. Tack till Christophe på ”Le trek” för tips och råd. Vi blev tvungna att flytta bloggen för att få tilläggen med kartor installerade. Och när jag äntligen hade fått allt på plats (vissa bilder länkar ännu till den gamla sidan men det fixar vi efterhand) så märkte jag att att jag skrivit ”tvÅparskor” i stället för tänkta ”tvaparskor” som domän-namn!! (alltså det som visas i adressfältet uppe i web-läsaren) Eftersom å ä ö inte går att använda där försvann å;et helt sonika… så nu står där tvparskor. :(Man kunde försöka få det ändrat men det betyder att jag får ändra på HELA installationen och byta adress IGEN! Så det får vi kanske leva med?
Testturen gick det bättre med. Vädret var fint, gps-en tickade på, vattnet kokade snabbt och maten smakade. Våren börjar sakta tränga sig på trots envisa snöfall nu och då. En fluga surrade vid raststället och EN (1) myra hade krupit upp ur stacken bredvid vandringsleden. Jag förde över gps-loggen till datorn och lägger in den här under. (Någonting är nog fel med googles höjdkurva dock. Visst bor vi på ”plattlandet” här i Österbotten men det verkar lite väl platt vid 20 m.ö.h.?)

[map style=”width: auto; height:400px; margin:20px 0px 20px 0px; border: 1px solid black;” gpx=”https://www.tvaparskor.com/wp-content/uploads/Vanding.GPX”]

Frits

28 mars, 20144 april, 2014

Garmin Fénix 2

Det blev en resa till MySports efter jobbet i dag. Jag fick meddelande om att GPS klockan hade kommit in och vi åkte iväg för att hämta den så fort vi hade möjlighet. Eller rättare sagt JAG åkte och Nina följde med.
Det är något fascinerande med kombinationen teknik och män. Om kvinnor köper en teknisk pryl så är det för att använda den till det de behöver den till. Män köper teknik med passion. De flesta män gör det. Eller, åtminstone gör män det oftare än kvinnor. Jag har inga vetenskapliga belägg för att det är så, men det är mycket sällan man ser kvinnor lägga upp s.k. ”Unboxing videos” på nätet. Ni som sett dem vet vad jag menar. Unga (och gamla) män som vördnadsfullt öppnar emballaget till diverse tekniska prylar. Ibland verkar dessa videos nästan osedligt passionerade.

Nå, nu har jag min Garmin Fénix 2 här. Jag behöver den och kommer att använda den till det som den är tänkt att användas till. Men det är nästan så att jag skulle ha lust att lägga upp en ”unboxing video…”! Nu får det räcka med en stillbild. Jag återkommer med omdöme när vi hunnit ut i skogen på en testrunda.

Frits.

22 mars, 20146 april, 2014

Inköp

Vi tog en tur till vår favorit-sportbutik MySports i Vasa. Och om ni undrar så, ja vi får rabatt där, men det är inte därför vi skryter. (Och vi får inte rabatt för att vi skryter!) Det är bara så roligt att handla i en affär med kunniga och intresserade försäljare. Nå, nog skrutet. Det blev (ännu!) en skaljacka åt Frits. Haglöfs ROC jacket. Ska vara tät och bra. Det lär visa sig vad det lider. Gaskök har vi länge tittat på. Vridit och vändt. Nu blev det ett Jetboil Flash. Litet, lätt och kompakt med 1 liters kokkärl. Det skulle koka upp vatten på några få minuter. Frits första testkörning visade att det klarar av att värma upp 8dl kallt vatten på prick 10 min. Den verkade vara långsam. Nina provkörde med bara 5dl och DÅ gick det undan. Vattnet kokade på 2,5 min! Det får väl duga?!

Vi har planerat att äta frystorkad mat under vandringen. Tidigare har vi hållit oss till norska Real Turmat. Nu fick vi dock med oss tre påsar Adventure food från butiken som vi skall testa. Är smaken Ok så blir det nog priset som avgör. Det blir ju ganska många portioner så…

Ännu borde vi bestämma hur mycket och vilken sorts tekniska prylar vi skall släpa med oss. En GPS skulle vara praktiskt och kul. Inte så mycket för att hitta fram (där litar vi på karta och kompass) men mer för att senare kolla VAR vi egentligen har vandrat. En Garmin Fénix gps-klocka och något, t.ex. en mobil eller mini iPadda, att spara rutterna på. Men då behöver vi också en solcells-laddare. Och det väger ju både i plånboken och ryggsäcken. Få se hur det blir.

Frits

20 mars, 2014

Vårt Gröna Band

Vad innebär då vårt Gröna Band.

Vi startar genom att i midsommartid lägga handen på dörren till fjällstationen vid Grövelsjön i norra Dalarna och avslutar bandet då vi hoppeligen trötta, men mycket lyckliga, lutar oss mot den gula klumpen uppe i Treriksröset i norr. Där emellan vandrar vi fjällkedjan fram längs självvalda stigar, leder och ibland vägar. Dock väster om vissa orter enligt regelboken för Gröna Bandet.

Det handlar om en vandring på ungefär 1300 km, 60 -70 dagar och mycket tält och frystorkat och massor med ”väder” och mygg.
Vidare i regelboken står det att vi bär med oss all utrustning som vi behöver d.v.s tält, kök, kläder och mat. Vi kommer att skicka ut matpaket till några depåer längs med vägen som vi själva ska hämta under färdens gång.

I det stora hela innebär det att bära så lite som möjligt och njuta så mycket som möjligt av det vi ser, känner och upplever under vår sommar i fjällvärlden. Det gäller ju att kunna se bortom de regntunga skyarna och skoskaven.

Mer om Fjällfaranas Gröna Band hittar ni här.

Nina