april 2014 – Två Par Skor

26 april, 201426 april, 2014

Vad en sko kan ställa till det för en som vill vandra.

Hans skor:

Vi har vårstädat i trädgården idag och där stod Frits skor mitt bland blommorna.
Vad ett par skor kan väcka minnen!
Vandrings minnen,
äventyrs minnen
soliga minnen,
våta minnen,
sura minnen,
stinkande minnen…!
Minns att dessa skor vandrade en sommar i Sarek och vädret var inte det bästa. Vi skulle bara ”gena lite” i snåren där vi mötte både björnskit, en massa videsnår samt ett antal jokkar som skulle forceras. Till sist träffade vi en glad samegosse som visade oss ”hitta det perfekta vadstället” men då var den ”stinkande skoskadan” redan skedd.
Väl hemma prövade vi alla metoder att få stinkande vandringsskor att bli fräscha och åter gångbara. No way!
Dessa skor har nu levt trädgårdsliv i ett par år.
Snart ska de åter fyllas med sammetsblåa penséer som matchar fint till den sammetsgröna patinan som just sura skor kan få.

Mina skor:

Idag går jag i mina (nästan) pensionerade vandrarskor och även de väcker minnen.
De minner mig om då jag för en hel del år sedan vandrade längs skogsvägar från Nykarleby till Esse en vårvinterdag. Dagsetappen blev ca 40 km. Jag var antagligen så euforisk eller vid närmare eftertanke kanske dumdristig att jag inte tog det lätta gnaget bak på fötterna riktigt på allvar innan det var för sent. När jag vid ”målgången”, hemma hos mina föräldrar, tog av mig skorna hade vardera hälarna ett stort, öppet, varigt sår. Minns att den natten sov jag inte mycket. Följande morgon lånade jag pappas tofflor och cyklade till byns sjukstuga för omplåstring. Någon vandring tillbaka hem fanns det ingen tanke på….just då!
Av den ”kängan” lärde jag mig att ha rätt känga, dvs tillräckligt stora och stadiga med bra strumpor inuti!

Nina

6 april, 20146 april, 2014

Äntligen klar!

Bloggen börjar äntligen se ut som det var tänkt. Efter ett par flyttar så var länkarna lite huller om buller och det tog ett tag att reda upp i bråten. Den heter ”tvaparskor.com” och bilderna verkar funka som de ska. Ett tack till One.com är väl på plats här. De lät oss byta namnet på sidan helt gratis fast det helt tydligt stod i avtalet att man måste köpa en ny domän om man vill ha ett annat namn! Tack! Nå nu kan vi hoppas att jag kan koncentrera mig mera på att skriva om själva äventyret i stället för att blogga om bloggen.

Nina är mest upptagen med att fundera på maten just nu. Vad ska man äta? Hur mycket och vilka näringsämnen är det viktigt att få i sig. (Det är ju inte helt lätt, ifall man råkar komma in på någon LCHF-debatt t.ex.) 🙂

Själv har jag snöat in på tekniska prylar och försöker just nu febrilt att få GPS-klockan att sända över inspelade rutter via Bluetooth. Jag vill ju så gärna få denna vandring sparad i sin helhet. Det konstiga är att JAG borde ju vara mera bekymrad för maten. Det är jag som blir som en sur treåring om jag inte får i mig tillräckligt med mat. Nå, alla dessa ”bekymmer” är ju en del av den mentala förberedelsen. Man måste liksom ha något att bekymra sig för så att man känner att man verkligen har förberett sig.

Jag glömmer aldrig vår start från Nikkaluokta då vi skulle ta oss upp på Kebnekaise. (Den turen finns inte ännu på våra vandringar då vi bara har ”analoga” pappersbilder från den. Måste scanna!) Allt var packat och klart. Det var bara att ge sig iväg. Men det var vår första tur på tumanhand. Vi kollade skorna. Var de tillräckligt bra? Vi kollade rutten på kartan. Vi kollade ryggsäckarna. Var de för tunga. Eller hade vi inte tillräckligt med utrustning? Åtminstone en timme gick vi omkring på parkeringen vid Nikkaluokta och gruvade oss. Vi hade inga andra skor med oss, ryggsäcken var packad sedan länge och det fanns ju inte så många rutter att välja på! Vi ville ge oss av, men vi vågade inte riktigt.

Samma sak hände när vi skulle ge oss ut i Sarek på vår första ”långa” vandring. Hela 5 dagar. (Den måste också scannas…) Vi började valsa på runt Kvikkjokk fjällstation. Men då hade vi redan lärt oss att det är bara att ”dra upp snoret” och börja på.

Få se hur länge vi skall trava på runt Grövelsjöns fjällstation i sommar…

Frits

1 april, 20143 juni, 2014

Testrunda med Garmin Fenix 2

Första rundan med gps-klockan, Jetboilen, Adventure Food och första testet med att få in en karta på bloggen.
Det blev ganska mycket pillande för att få kartan i bloggen att fungera. Tack till Christophe på ”Le trek” för tips och råd. Vi blev tvungna att flytta bloggen för att få tilläggen med kartor installerade. Och när jag äntligen hade fått allt på plats (vissa bilder länkar ännu till den gamla sidan men det fixar vi efterhand) så märkte jag att att jag skrivit ”tvÅparskor” i stället för tänkta ”tvaparskor” som domän-namn!! (alltså det som visas i adressfältet uppe i web-läsaren) Eftersom å ä ö inte går att använda där försvann å;et helt sonika… så nu står där tvparskor. :(Man kunde försöka få det ändrat men det betyder att jag får ändra på HELA installationen och byta adress IGEN! Så det får vi kanske leva med?
Testturen gick det bättre med. Vädret var fint, gps-en tickade på, vattnet kokade snabbt och maten smakade. Våren börjar sakta tränga sig på trots envisa snöfall nu och då. En fluga surrade vid raststället och EN (1) myra hade krupit upp ur stacken bredvid vandringsleden. Jag förde över gps-loggen till datorn och lägger in den här under. (Någonting är nog fel med googles höjdkurva dock. Visst bor vi på ”plattlandet” här i Österbotten men det verkar lite väl platt vid 20 m.ö.h.?)

[map style=”width: auto; height:400px; margin:20px 0px 20px 0px; border: 1px solid black;” gpx=”https://www.tvaparskor.com/wp-content/uploads/Vanding.GPX”]

Frits