Det är nu fem dagar sedan vi stod där med händerna på treriksröset. Det känns på samma gång som om det var alldeles nyss och samtidigt otroligt avlägset. Söndag med buss ner från Kilpisjärvi till Uleåborg, hotellnatt och tåg vidare på måndagen hem till Bennäs där vår son glatt hämtade oss. Hem för att packa upp och mata tvättmaskinen. Ordna med lite kläder för morgondagen. Sedan bar det av på musik-afton. ”Nykarleby-veckan” är i full gång i vår lilla stad och det kändes helt rätt att kasta sig ut bland folk. Och roligt var det. Tisdagen var det chock-start på jobbet med nya elever, nytt skolår och ingen förberedande planering över huvudtaget. Teambildning hela dagen. (Tusen tack till kollegorna som hade startat upp skolåret så jag bara hade att hoppa in.) Onsdag fortsatte i skolan med VANDRING på schemat!! 😉 Glatt vandrade vi iväg ut i skogen och var där hela dagen. Gjorde mat över öppen eld och vandrade ”hem” till skolan igen. På kvällen fortsatte kulturbegivenheterna med författar-kväll och påföljande ”Spansk afton” på lokala puben. I dag fortsatte teambildnings övningarna på jobbet. Plötsligt, ungefär vid lunchtid kändes det som om någon ryckt sladden ur väggkontakten. ALL ork tog slut på en gång. Tankarna gick som i sirap och jag måste ha gett ett synnerligen förvirrat intryck på elever och kollegor. Dagen tog i alla fall slut och jag tog mig hem. Kanske det inte var så smart att rivstarta BÅDE i jobbet och på fritiden. Vi kommer att summera våra upplevelser från den sista dagen och från vandringen som helhet. Men det måste få lägga sig. Ännu vaknar jag om nätterna och förbereder mig för att dra kängorna på fötterna och börja gå. Vi har nog inte riktigt landat i vardagen ännu.
Frits
Kan förstå det. Det är inte helt enkelt när man bara haft dagens vandring och kommande etappmål att tänka på i över två månader. Livet är som enkelt på fjället det är inte så mycket måsten.