Äventyrsstarten närmar sig och mina små ”to do”lappar ligger utspridda i hela huset. Med de skrivna lapparna känns det som om planeringen skrider framåt men ser man på de ”tomma högarna” vet jag att med enbart lappar blir här ingen start. Hela vintern och våren har jag planerat både i huvudet och uttalat att… då ska vi göra si och så och sen…ni vet.
Och plötsligt är det dags att byta ut ”sen” mot ”nu”!
Kartor har ju studerats många gånger men igår kväll intog Calazo kartorna ett högre plan. De är nu numrerade, vägvalet är bestämt, dagsetapperna är på ett ungefär utstakade och noteringar är gjorda över andras GB missar och goda tips.
I veckan har här packats nötblandningar och i dag fick vi den sista matbeställningen, nämligen 120 ölkorvar och ett antal påsar av Lämminkuppi. Tror inte att jag trånar efter ölkorv i september!
Bussgodslådor är införskaffade och i helgen påbörjar vi packandet av våra depålådor som ska skickas ut till Stf Åre, Gäddede camping, Hemavan fjällcenter, Stf Kvikkjokk och Stf Abisko. Ner i lådorna åker morgongröt, lunch, mellanmål, middag och en hel del av de s.k ”börja prata igen” portionerna. Toalettpapper, tandkräm, sololja, myggolja, skofett , tvättmedel och annat man kan tänkas behöva . Allt portionerat för 10 dagar i varje låda.
Tältet är kollat att det går smidigt ner i bottenfacket på ryggsäcken. Sockor är utprovade, trosor och kalsonger lika så. Med andra ord ser högarna på golvet inte så tomma ut längre!
Men nog är det konstigt. Inför varje resa, äventyr och nya upplevelser börjar mitt huvud fyllas med tankar och ideér om vad jag ska göra sen…sen när det pirriga är över. Den sista tiden har jag kommit på mig själv med att fylla på i ide´ blocket, samla på stickmönster, vävmönster, yllegarn, tecknepapper m.m. En massa ideér på vad jag skulle vilja göra och plötsligt ser jag alla evenemang man går miste om denna sommar… men jag har ju ett äventyr som kommer emellan. Kul och kusligt på en och samma gång!
Vid närmare eftertanke är det säkert något psykologiskt fenomen som får kraft då man utsätter sig för sådant som man inte vet hur det slutar. Och det är ju just vad ett äventyr innebär.
Han i de andra skorna, han tystnar, funderar, oroar sig, lättar på locket ibland, kollar tekniken, kollar sporten på TV, googlar, räknar och mäter och plötsligt går allt i rätt riktning – mot Grövelsjön alltså.
Alltså, att han tänker tyst och att jag tänker högt är en bra kombination för att få planeringen att ta fart. Det är tydligen så det fungerar bäst hos oss! 🙂
Maj månad är snart slut och sen återstår endast två veckor jobb före vår Gröna Bandet start och det i sig är lite jobbigt.
Borde jag börja skriva nya ”to do” lappar i jobbet så att allt är done i mitten av juni?!
Nina
