Deprecated: str_replace(): Passing null to parameter #3 ($subject) of type array|string is deprecated in /customers/1/8/2/tvaparskor.com/httpd.www/wp-includes/rewrite.php on line 500 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/1/8/2/tvaparskor.com/httpd.www/wp-includes/rewrite.php:500) in /customers/1/8/2/tvaparskor.com/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 595 Warning: Cannot modify header information - headers already sent by (output started at /customers/1/8/2/tvaparskor.com/httpd.www/wp-includes/rewrite.php:500) in /customers/1/8/2/tvaparskor.com/httpd.www/wp-content/plugins/onecom-vcache/vcaching.php on line 603 juni 2014 – Två Par Skor

Åre runt – etapp 2

Gårdagen spenderades mest i viloläge. Nja vi hann även med en vända på stan. Gick i affärer, åt och drack gott. Sände hem paket med lite kläder, mat och andra onödiga prylar. Alltså vi äter så mycket vi kan och ändå blir det över. Så det går ingen nöd på oss. I sommarÅre är det Downhillbikeing som gäller. En massa bredaxlade (skyddbeklädda) män på små cyklar som störtdyker nerför backarna. Tror vi var de enda med ryggsäck och stavar. Hemslöjdsbutiken fick ett besök så nu är jag nöjd en tid framöver. Avslutade vilodagen med svensk bastu där jag försökte sitta lääänge. Hela dagen ( ja kanske hela veckan) har jag skyndat och vart har jag bråttom? Ingenstans. Dags att varva ner, jag har ju hela sommaren på mej! Sov sen gott i den mjuka sängen på Stf ÅreTorg.
Dag 11.
Efter avnjuten hotellfrukost bar det av på den andra etappens första vandring. Idag ska vi runda Åreskutan. Vi börjar vid kabinbanan. Nej vi tar inte den. Det går brant uppåt på grusvägen. Över Worldcupleden, Störtloppsleden och vidare uppåt. Oj va branna backar hon Anja P har krängt i! Jag ska inte börja tycka om slalom. Det tar oss 2 timmar att nå trädgränsen sen är det riktigt lätt vandrat runt. Fint väder har vi och det betyder moln, ibland sol och vindstilla! Vi tar sikte på Bjelkes gruvan på andra sidan Åreskutan. Där var det gruvdrift 1860 och ännu kan man se rester av dammar, rännor mm. Vi söker oss neråt mot Huså som ligger vid Kallsjönsstrand. Sista biten vandrar vi tillsammans med ett gäng ryttare och tror bestämt att rida skulle vara mera min grej istället för slalom. Nere i Huså äter vi vår frystorkat och sen beger vi oss till herrgården där vi läst att man kan få våfflor. De har egentligen stängt för dagen men våfflor vill dom ändå bjuda oss på. Gott, gott! Nu är det grusväg längs Kallsjönsstrand så länge vi bara vill och orkar. Här är det vackert på de partier man kan se utöver sjön. Varför ska alltid den andra sidan vara vackrare? Undra jag där jag går. Vet ej men här är det för det mesta skog mellan vägen och stranden. Kl 19 börjar vi söka tältplats. Vi går förbi en äng med vacker utsikt men tycker att bonden bor för nära. Vi stannar en stund för att följa med ett gäng småspovar som väsnas. Antagligen är det föräldrarna som försöker uppfostra sina ungar då vandrare kommer förbi. En bit bort hittar vi en skogsväg som får bli vår tältplats för natten. Lämminkuppi och en ölkorv i magen. Nu är det dags för vila…han i de andra strumpfötterna sover redan! Småfåglarna får sjunga en stund till för mej, Hej
Nina

20140627-071915-26355132.jpg

20140627-071914-26354831.jpg

Slutet på början

Dag 9
Korparna väcker oss med sitt högljudda gräl. De låter precis som Vildvittrorna i Ronja Rövardotter. Det är lite kyligt och fuktigt. Det gäller att bita ihop och komma igång. Efter morgongröten packar vi ihop och ger oss i väg. Upp på asfalten igen. Den är hård och ogästvänlig. Så fort vi har möjlighet tar vi av på den gamla grusvägen som finns kvar på vissa sträckor. Den är mycket skönare att gå på.
Vackra vyer öppnar sig mellan träden. Vi ser Åreskutan och Åre by. Där ligger dagens mål. Men det är långt dit.

Strax efter att vi lämnat den sista kroken grusväg och kommit upp på stora vägen igen möter vi en skåpbil med brädor på ett släp. Bilen saktar in och stannar. ”ATI mountain experience” står det på sidan av bilen. Tankarna hinner inte riktigt formulera sig. Är inte det Annica o Torkel Ideströms företag? De som är själva upphovet till Fjällfararnas Vita och Gröna band! Och visst! Ut kliver en glad Torkel och förklarar:
”-Jag måste bara kolla. Är det kanske Grönabandare som är ute o går?”
Vilket sammanträffande! Och så får vi ju tillfälle att förklara oss. Det känns ju ändå lite fusk att stövla fram på landsväg när man skall fjällvandra. Han verkar förstå. För mycket snö är för mycket snö. Vi lovar att vi ska träffas igen… på diplom utdelningen.
Glada i hågen vandrar vi ner till Undersåker där vi gör mat vid Indalsälvens strand. Det är varmt och skönt.

Det är dags att fortsätta men vi har dåligt med vatten. Jag tänker att man kan kanske köpa i någon butik. En ung tjej ha träningscyklat med en landsvägsracer längs vägen vi gått och stannat precis bredvid. Av cykeln och Stockholms-tävlingsdräkten att döma är det ingen söndagscyklist. Vi frågar om det finns nån butik i närheten.
-Nej det gör det inte, men kan hon hjälpa till med något?
-Nä, vi har lite ont om vatten och inga fjällbäckar i närheten. Men det ordar sig.
-Men jag har vatten kvar. Jag har kört färdigt så ni kan ta det.
Vad lite kallt vatten kan värma en solig dag!
Vi går vidare med proffscyklistvatten i flaskorna. Helst vill vi undvika E14 ”Trondheimleden” så mycket som möjligt. En smal vägren på en tungt trafikerad Europaväg lockar INTE. Vi hittar Kläppen vägen. En lyckträff! En lantlig idyllisk väg mellan blommande syrener och små välskötta hus med blommande trädgårdar. Nyslaget hö som doftar himmelskt. Hästar som betar och får som bräker. Nu är det fint! Men allt underbart tar slut någon gång. Denna gång tar det slut vid E14. Upp på vägrenen. Vi går inklämda mellan vägräcket och dundrande långtradare. Det är dammigt varm och bullrigt. INTE roligt. Som tur varar inte detta för evigt heller. Snart hittar vi vägen ner till Såå. Den är lika idyllisk som Kläppenvägen. Men nu har Frits inte riktigt orken kvar att beundra. Nina kommenterar glatt alla fina hus och trädgårdar medan maken tystnar allt mer. Fötterna svider och benen värker. Ju närmare vi kommer desto längre verkar vägen bli. Vid Björnänge är vägen slut. Men tack och lov finns en vandrings- och cykelstig mellan stora vägen och järnvägen. Den tar oss ända in i Åre. Plötsligt står vi på Åre torg. Plötsligt har vi klarat av första etappen. Får tvätta kläder, duscha och vila en heeeeel dag.

20140625-124701-46021716.jpg

20140625-125027-46227969.jpg

20140625-152126-55286711.jpg

Kontrasternas dagar.

Dag 7.
Vi startar från Gåsenstugan. Det snöar fortfarande och allt är vitt. Men det blåser nästan inte alls. Håkan o Ingrid berättar att det är uppför en bit i början. Sedan går det ner mot Stensdalen. En av de andra gästerna (en Gotländska om jag inte riktigt missar på dieleekten ) följer med en bit. Hon vill upp på en topp medan hennes manliga sällskap tycker vädret är för dåligt för fjällvandring. Han har nog kanske rätt. Snön ligger nu ställvis så djup att vi får pulsa fram med snö upp till knäna. Vår följeslagare kliver tacksam i våra fotspår innan hon efter en stund tackar för spåren och viker av åt sitt håll. Vi tappar snart bort vandringsleden i snön. Vi följer skoterleden som vi vet att går åt samma håll. Det är svårt att gå för snön täcker alla små vattenpölar, skrevor och t. o. m. små bäckar. Det är omöjligt att hålla sig torrskodd. Till slut hittar vi leden igen. Just där den viker av från skoterleden. Över en liten platt myrmark syns antydningar av ett vitt band. Det snöar lite mera och vinden friskar i. Vi kliver iväg med fokus på att INTE tappa bort leden. Det sista vi vill göra nu är att yra omkring uppe på fjället och leta efter leden i snöyran. Det går bra. Snart ser vi Stensdalens grönska och mitt i den Stensdalstugan. Det går nerför och snön försvinner under våra fötter. Plötsligt vandrar vi i en grön skog med björkar. Som att vandra i en engelsk park! Vilken kontrast. På bara några minuters vandring. Efter en stund kommer vi fram till den nybyggda Stensdalsstugan. Visst är den fin! Stora luftiga utrymmen. Modernt torkrum direkt vid vindfånget med genomgång in till rummen. Köket är en dröm i vitt, svart och rostfritt. Stort och luftigt. Och vi är de enda gästerna! Vilken lyx. När vi hängt upp våra våta kläder, fått torrt på oss sätter vi oss i den stora myshörnan och pratar med det skånska stugvärdparet. Det blir prat om resor, Afrika och kameror. Sedan är det ”piss å gaa ligg”.

Dag 8
Vi vaknar, gör morgon gröt och packar ihop. Ingen människa syns till så vi stegar iväg utan att säga adjö till värdarna. Det går brant uppåt en stund men sedan planar det ut. Perfekt vandringsväder. Växlande molnighet, solen värmer lagom och en frisk, sval luft. Det är så här en vandring skall kännas. Det går så bra att vi helt glömmer bort att pausa. Till sist knorrar magen i alla fall såpass att vi stoppar i oss lite nötter. Men sedan fortsätter vi snabbt. Efter ca14 km som går som på räls är vi plötsligt mitt inne i civilisationen på Vålådalens fjällstation. Massor av bilar. Konfirmander har läger och det är fullt av liv. Vi kliver in och sätter oss helt ensamma i den enorma restaurangen med varsin öl. Det är snö på Ottfjället. Inte en snövandring igen!! Båda är överens om att vi tar vägen mot Undersåker istället. Tråkigt men bättre än att tvingas sova i tält med genomvåta kläder. Efter att ha kokat mat utanför fjällstationens bastu ger vi oss av. Och visst det är tråkigt. Varmt tungt och tråkigt. En rak bred asfalterad väg. Vi vandrar så långt vi orkar. Sedan viker vi av efter en liten skogsväg. Efter lite letande hittar vi tältplats. Kl 18:21 hittar vi tältplatsen. Kl 18:26 sitter vi båda i tältet och gör oss redo för natten. Go natt.
Frits.

20140623-203845-74325819.jpg

Midsommarhelgen vi aldrig glömmer.

Starten på dag 5. Det är midsommar afton, dagen till ära sommarsolstånd och utetemperaturen visar + 2 !
Vi går brant upp genom skogen samtidigt som snöflingor börjar dala i soldiset. Då vi kommit upp över trädgränsen är allt vitt. Vackert? Ja! Trevligt? Nää! Där uppe är det nog ändå lätt vandrat i snöpisket. Där ser vi två tranor som envist försöker hålla värmen. Jag ropar”klonkleeero!” Vilket idag betyder ”glad midsommar!” på Essetraniska. Fjäll labben följer oss sporadiskt hela dagen. Dom är skickliga seglare med sina störtdykningar. Vi går först i snålblåsten mot Svaletjakke stugan där det är dags för ngt värmande. Mina fingrar är nu stelfrusna men med plastpåsar över handskarna känns det mycket bättre. Jag undrar varför jag dras till vintern? Jag som alltid varit så frusen. Nu tar vi sikte på Fältjägarstugan. Och där har stugvärdarna Birgit och Bengt just öppnat. De var ett trevligt par…så varmt välkomnande! De önskade oss en Glad midsommar! Med glimten i ögat!
Dagens mål är i detta väder är helt klart Helags fjällstation med mat, bastu…och kanske rum! Vi anländer frusna, våta och hungriga och är glada att genast få gå till det svenska smörgåsbordet. Jag känner mig lite dåsig men med mat och värme botas det mesta. Det blir en trevlig kväll med mat, lite gitarr, bastu och en öl. Innan vi ska gå till sängs ringer telefonen och vi får stämma in i Heeeelan gååår! en hälsning hemifrån. Blev nog allt lite våt i ögat. Innan vi somnar i den varma sängen (jo det blev rum) ligger vi och hör stormens brus. Det blev minsann en annorlunda midsommar i år. Och vi undrar…är det Gröna eller Vita bandet vi går?
Dag 6. Stormen tjuter fortfarande men efter frukosten kollar vi med en av guiderna här på Helags om vandrarvädret mot Gåsen och Jo, inga problem! Vi kör på och till en början känns det helt okey men ju högre upp desto mera snöpisk blir det. Det är bara att gå med böjt huvud och ta en liten backe i taget. Efter sex timmar ser vi taken på Gåsenstugorna och det känns så skönt. Ute är allt vitt. (Vänta er inga foton ty till sånt fanns inga möjligheter.) Stugvärden Håkan hade sett oss komma och välkomnade oss med varm saft. Vi vill ha rum, tack!
Skor och kläder är på tork och vi är åter torra, varma och mätta. Det är det mest basala för tvåparskor just idag! Resten av eftermiddagen och kvällen har vi suttit inne, läst, hört stormens tjut och umgåtts med några andra ”väderbitna”. Samt Håkan och Ingrid som sköter om oss på detta snöiga sommarställe! Dessa dagars tankar? Kanske mest på vindtjut, snö…och lite, bara lite… Hur tänkte vi nu!
Jo, när jag motionerar brukar jag alltid ha en låt i huvudet att andas ( flåsa) till och dessa dagar har jag ”sjungit” Midsommarpsalm ur Katrina…tack Åland och Nykarleby Damkör!
Imorgon ska jag bestämt byta låt.
Nina

En dag på Gröna Bandet

Efter en god natts sömn i stugan i Tänndalen snörde vi på oss skorna och traskade iväg. Det blåste kallt så det blev ”skaljacka på” från start. Efter ca 100 meter konstaterade vi att det var för varmt… skaljacka av. Vi gick 200 m… piskande regn… skaljacka… ja ni förstår. Efter ett otal väderomslag med dito jack-exercis stabiliserade vädret sig: regn och hård vind. Detta väder har sedan varat sgs hela dagen. Efter visst letande och velande hittade vi leden upp till Andersborg. En servering uppe på fjället. Leden skulle vara en vinter- OCH sommarled… Det var dev INTE! Blött så det klafsade kring skoskaften. Serveringen var naturligtvis stängd. Vi är lite tidigt ute… ännu. Vi traskade vidare. Nu var leden bra. Den gick bara åt fel håll. Efter ca. en kvart upptäckte vi vår miss och fick svänga om. Stigen mot fjällräddnings stugan vid Svalåtjärn var studtals blöt. Skor och byxor blir våta. Våta byxor kan man leva med men att vandra långt i våta skor är INTE bra! Uppe vid stugan blev det lunch. När vi vandrar vidare ser vi skåningarna från i går komma upp mot stugan. Vi vinkar glatt men de ser oss inte. Hoppas de är torrare än vi om fötterna. Färden går mot Våffelbruket på fjället ovanför Bruksvallarna. Här uppifrån kan man se den lilla orten pittoreskt badande i sol… Medan vi knappt kan stå upprätt i den piskande blåsten. Åh vad jag just då hade velat ha vingar och bara kasta mig upp i vinden och sedan stört-dyka ner mot sol och stiltje. Nå, det är ju inte dit vi ska. Endast ner till krysset vid ån där vi borde hitta leden till Ramundberget. Vi går stigen under Kariknallarna (som just nu är ett smältvattenfyllt dike.. Vi ÄR för tidigt ute) Sedan lyckas vi ta fel led en gång till och klafsar på en bra stund innan vi kommer ner till bron. Väl nere hittar vi enkelt leden mot Ramundberget. En fin led med breda och bastanta spångar. Tydligt skyltad också. Vi vandrar på. Plötsligt kommer vi fram till en ny fin järnbro. Den borde INTE finnas där. Inte ån som den går över heller!? Men skylten visar att vi är på väg mot Ramundberget och dit ska vi ju så vi går vidare. Stigen blir dock nästan genast efter bron till ett enda gyttje dike mellan små mossar. Utan en skymt av de fina spångar som fanns tidigare. Vi blir ännu våtare. Sedan dyker det upp en blå skylt ”Ramundberget via Öjsjöstugan” !!! Vi har gått en vansinnigt onödig omväg. På myrar. Utan spångar! Nu går vi bara på envishet. Vi går i blåst och snöblandat regn ner till stugan. Sedan vidare ca. fyra km till toppen av Ramundberget och skidliftarna där. Vi har båda bestämt att finns det rum att hyra så tar vi det. Inget kallt tält med sura våta kläder efter denna dag. Nere vid slutet av liftarna ser vi ett stort lyxigt hotell. STFs flagga vajar utanför. På staplande, värkande ben tar vi oss ner för den branta backen. Vi rycker i dörren. Stängt! Öppnar igen 29/6 meddelar en lapp på dörren. Men där nere står det också ett nummer man kan ringa om man behöver hyra ett rum! Vi ringer. Joachim svarar. Nu ligger vi i ett varmt rum med sängar och kläderna på tork. Så kan en dag på Gröna Bandet se ut.
Frits.

20140620-000834-514356.jpg

På väg

Sitter nu i stuga i slalombacken uppe i Tänndalen. Det har tagit oss 3 dagar att komma hit. Starten i Grövelsjön började med uppförsbacke med sol i ögat. Sen blev det annat – nämligen vind, hård vind och regn OCH snö. Fick en riktig ansikts peeling! Lederna är lätt att hitta. Och den första dagens terräng var rätt lätt vandrat. Eller var det bara vi som var så lätta på foten. Båda två tycker att ryggsäckarna är lätta! Vi vandrade på tills vi blev trötta. En bit förbi Storrödtjärnstugan. Här slår vi upp vårt tält ett stenkast från leden. Om det var kallt? Ja! Dubbla långkalsonger, fleece och dun väst. Skaljackan fick fungera som övertåg. Har just kommit in i Rogens naturreservat. Det vi har läst om detta reservat är STENAR och åter stenar! Hur långt vi gott i km vet vi inte riktigt ty Frits Garmin visar idag 34km men det tror vi inte på. Läser man kartan borde det vara ca, 22km så härefter mäter vi våra vandrings kilometrar på kartan.
Dag 2 in i Rogens stenrike. Och där finns faktiskt inte bara sten. En riktig urskog går vi genom hela dagen. Gamla, döda, torra och förvridna furor står eller ligger överallt. Och där emellan ser man en massa sjöar som är sådär långsmala och utspridda som bara inlands isen kan forma vår vackra natur. Vi hade tänkt oss till Skedbrostugan denna kväll men av allt sten stegande sade kroppen och knopen att nu räcker det. Det fanns faktiskt en slät stenfri plätt lagom för vårt tält. Ca 30km idag.
Dagens stenar har fört mig till min barndom och då till farmor Ida Johanna. Hon blev tidigt änka och uppfostrade ensam 6 barn och jordbruket därtill. Hon hade inte rest mycket under sitt långa liv. Nu reser vi nästan vart vi vill och kan skaffa oss de saker vi behöver. Jag minns att hon hade två suvernirer på hyllan som jag tyckte om. Det var två stenar plockade i Lappland dit hon varit på utfärd med Marthorna om jag minns rätt. De två stenarna hade en vacker, tunn, grön lav växande på sig. Just så har dagens stenar visat sig för mej.

Dag 3 fortsätter vi i stenriket. Vi går upp och vi går ner tycks det som hela dagen. Kall nordlig vind och då vet ni i vilken riktning vi går…norrut! Inget regn i sikte men solen har bara lyst över fjällen lite längre bort. Vi har vandrat mellan sjöar och stenhögar. Nu på eftermiddagen skulle vi pausa en stund i Broktjärnskojan och där satt två Skåningar som kändes bekanta. Det visade sig vara två Grönabandare. En trevlig träff. Vandrade vidare runt kalfjället Rödfjället i kallaste vinden och neråt mot Tänndalen. Kan nu konstatera att kartan visar inte alltid rätt. Fick fumla oss fram en bra stund innan vi fann leden över Tännån. Men nu sitter vi varma, ny duschade i Tänndalen. Imorgon tar vi sikte på Stor-Skarven.
Och när vi kommer hem ska Frits skicka sin Garmin tillsammans med en tub vaselin i en påse till tillverkaren med en hälsning att detta kan dom stoppa upp….!
Ps. I dag vandrade vi även i den svenska Myskoxens rike. Vi såg ingen oxe men på en av rös-stenarna hade den lämnat sin vinterpäls.
Godnatt, vi hörs!
Nina

20140618-223647-81407520.jpg

20140618-232007-84007084.jpg

20140618-232007-84007386.jpg

Och Sjömans gossen står sörjande på strand!

Nej han är inte alls gråtfärdig, misstänker att han till och med kan vara lite stolt över sina föräldrar. Men nu är vi alla glada över att äntligen vara på väg. Känslan är att nu får allt gå som på räls…bara att släppa allt och bara åka!
Vi Tackar för alla varma Lyckönskningar och önskar Alla en Skön sommar!

20140614-155738-57458841.jpg

Den slutgiltiga Packlistan HÄR!

Ninas McKinley 65 ryggsäck:    Fritsas Haglöfs OXO 80 ryggsäck: 

17.5 kg                                                     19.0 kg

Skaljacka (vind och regn)                    Skaljacka (vind och regn)

Full-zip byxa     ”                                   Full-zip byxa     ”

Dun väst                                                  Dun väst

Tunn vindtät byxa + jacka R90          Tunn vindtät byxa + jacka R90

Tunn fleece                                             Tunn fleece

Frotté yllekalsonger

Yllekalsonger                                          Ylle långkalsonger

Ylle långärmad                                       Ylle långärmad

Ylle t-skjorta                                           T-skjorta

Ylle trosor x2                                          Kalsonger

Sport-bh                                                  Strumpor x2

Ylle bröstlappar                                     Handskar

Strumpor 2x2par                                   Buff

Handskar vindstopper                          Mössa

Buff x2                                                     Lippis

Mössa                                                      Läger/vadarskor

Lippis                                                       TÄLT Marmot limelight3P

Läger/vadarskor                                    Liggunderlag

Sovsäck Marmot allways summer

Liggunderlag                                          Sidenlakan

Tunt liggunderlag                                  Mugg + spork

Sovsäck Marmot allways summer     Nalgene flaska 1 lit.

Siden lakan                                             Toalettpapper

tandborste

Kök + gas                                                Handduk

Mugg + spork                                         Myggmedel

Nalgene flaska 1 lit                                Solglasögon

solcellsladdare

Tandborste + tandkräm                        i phone + laddare

Hudsalva                                                 SPOT

Tvål + handduk                                      Kort, pengar, ID

Linser + vätska                                       Stf-kort

Bandage                                                  Minttu ja maskotti!

Plåster                                                     Stavar

Skavsårsplåster

Voltaren

Fot tejp

Värk- mag- allergipiller

Sax, pincett

Jesus tejp

Reparations kit

Toalettpapper

Sololja

MYGGMEDEL

Solglasögon

Läsglasögon

Dagbok + pennor

Telefon + laddare

Kikare

Kort + pengar

Kartor + kompass + fodral

Minttu ja maskotti!

Stavar

Nagellack RÖD!

 

 

Samt 10 kg mat för 2 par skor i 10 dagar

Maskot och färdknäpp.

Hon som går i de andra skorna hade bjudit in sina systrar på ”hejdåkalas”. Utrustningen skulle förevisas och kartor studeras. Tänk vad mycket roligare allt blir ju fler man delar det roliga med. En syster kom med ”styrkedroppar” i form av varsin flaska Minttu pepparmyntalikör medan en annan hade gjort de mest bedårande maskotar i form av miniatyrer av de som går i två par skor. Storleken på bägge gåvorna var perfekt. Både vad det gäller starksprit och maskot. (På bilden har han fått en normalstor tändsticka som vandringsstav som jämförelsereferens )
Med varma avskedskramar värmande runt halsen börjar vi nu vara redo att ge oss iväg.

20140612-215931-79171289.jpg

Teknikens under

Solen skiner och fåglarna kvittrar i bästa försommarstil. Hon i de andra skorna har just nu kastat både skor och strumpor. Hon har flyttat ut alla våra kartor i solskenet och går igenom vår tänkta rutt med markeringspenna. Själv sitter jag inne framför datorn och försöker lösa tekniken. Jag undrar om det blivit så mycket bättre med tiden? Ju mer möjligheter man har desto mera är det som skall funka. Vi vill ju att ni skall kunna följa med var vi rör oss. Men tekniken får ju inte ta över hela projektet. Vi MÅSTE ju inte synas. Vi gör ju detta för vårt höga nöjes skull. (Därför har vi heller inga sponsorer som vi måste ta hänsyn till.)

Om allt nu fungerar så borde ni se en länk till detta inlägg på Facebook. I går kväll lyckades jag äntligen få SPOT sändaren att länka vår position till Fejan. Chattade lite med Samuel och det löste sig. Tack! Det är märkligt hur man tycker att man känner någon bara för att deras namn står på samma lista som våra. Listan över de som skall ut på liknande äventyr som vi. Jag hoppas att vi träffas. Om inte förr så på Diplom utdelningen. 😉

Det har varit lite velande fram och tillbaka om just tekniken och vad vi ska släpa med oss.  Hon i bara fötterna skulle så gärna ha med vår stora systemkamera… men ingen vill bära den. Vi kom fram till att mobilen får funka som kamera, bloggdator och ”hårdskiva” för GPS;en. En stilla tanke går till de ”farbröder” och ”tanter” som skrev de böcker om fjällvandring som man bläddrade i som barn. Alla bilder i dessa böcker var ju tagna på film. Man fotade. Vandrade. Kom hem. Först DÅ kunde man framkalla bilderna och se dem. Kanske skriva sin bok. Som långt senare publicerades och lästes. Kanske det VAR bättre förr.

Frits

PS. Jo vi har tänkt på det! Alltså klassikern: ”Paret berättar för ALLA på internet att de är bortresta. Under tiden länsar tjuvar deras lägenhet.”  Så till alla tjuvar: Meddela oss gärna om ni hittar något av materiellt värde 😉 . Det kommer att bo folk i vårt hus. Dessutom skiftes-arbeter han så man vet aldrig när han är hemma. DS.