juli 2014 – Sida 2 – Två Par Skor

4 juli, 20144 juli, 2014

Kallt… och varmt.

Dag 18 börjar med att vi får ta oss ner till vägen tillbaka. Vi hittar färdvägen mot Lobbersjön och ger oss iväg in i skogen. Lite kärr och myrar att gå runt men uppe på fjället går det bra. Det börjar blåsa. Trots att solen lyser blir det kallt. Vi äter uppe på kalfjället och börjar frysa rejält under pausen. Det håller i sig resten av dagen. Det blir en tyst småfrusen vandring tills vi kommer till samevistet vid Lobbersjön. På en blåsig glänta slår vi läger och knyter oss. En ”arbetsdag” utan större höjdpunkter.

Dag 19 börjar med att solen värmer tältet. Snabbt kommer vi iväg. Mycket varmare och trevligare i dag. Vi följer körvägen mot Munsvattnet Det går neråt. Hela tiden. Farten är god och det känns bra. Nere vid Munsvattnet skall vi ta av på stigen mot sjön Hetögeln. Den är tydligen mycket mindre. Nästan av en slump upptäcker vi den då vi stannar för att kolla kartan. Nu går vi i tät skog och det är VARMT!! Mygg och broms attackerar. Det enda som hjälper är att gå. Så vi går. Utan mera paus än för att dricka ibland, går vi på. Och till slut kommer vi ut på grusvägen. Tacksamma för lite vindfläkt tar vi matpaus innan vi tar nästa dust med skogens flygande arme’. Vi tar stigen ner mot Hällinsåfallet. För att vara stigen till en storslagen turistattraktion är den verkligen oansenlig. Det får sin förklaring då vi kommer fram. Plötsligt öppnar sig fallet framför oss. Breda gångar. En bro över det rykande fallet. Bord och bänkar. Vi har kommit ”bakvägen” in. På andra sidan finns en bred grusgång från fallet till en parkeringsplats. Och visst är det en mäktig syn med vattenmassorna som störtar 43 meter rakt ner i en ravin. Vi beskådar och fotar. Sen ger vi oss av. Stigen ner är avstängd så det blir grusvägen. Vi går förbi Hällarnas rastplats. För mycket folk för att campa där. I Häggnäset har man våffel-servering. Men den har stängt för 40 minuter sedan. Vi går ända till Storviken innan vi till slut hittar en tältplats. Solen gassar och vi är svettiga. När tältet är uppe skiner solen på det och det blir varmt som i en bastu. Vi söker oss ner mot sjön. Där hittar vi en perfekt badplats. Ett aftondopp avslutar en varm dag. Nu har solen slutat skina och vi ligger i ett svalt och skönt tält. I morgon blir det vägvandring till Gäddede och pausvila på Gäddedes Camping. G’natt.
Frits.

4 juli, 20144 juli, 2014

Dräng och piga?

Dag 17 vaknar vi pigga och utvilade. Packar, städar stugan och ger oss ut på vägen. Varmt och soligt. Vi går raskt och kommer förvånansvärt snabbt till Hotagens kyrka. Den ligger vackert på en udde ute vid vattnet. Genom byn blir vi ”utskällda” i tur och ordning vid varje hus av respektive Jämthund. Alla verkar ha en och alla markerar de att de har nog sett oss. Vidare efter slingrande asfalt förbi spegelblanka sjöar. Vackert men varmt. Sedan är vi framme vid Valsjöby. Där finns butik!! Glass, läsk och en liten godispåse. Glassen ätes som sig bör på handlarns trapp. En kvinna stannar upp på väg ur butiken och undrar om vi går Gröna Bandet? ”-Jamen då går ni förbi mig uppe vid Vinklumpen sen. Kom bara ihåg att stänga grindarna till rengärdet. Det ska bli kalvmärkning i natt. ”
Vi lovar att vara noggranna. Sedan blir det mat och läsk vid byns rastplats. Fint och snyggt som vanligt. (Heja Sverige!) Från Valsjöby tar vi vägen mot Gunnarvattnet. Brant uppför redan första backen. En man står och vittjar sin postlåda. Vi hälsar.
”-Ni måste vara mör i bena. Jag mötte er i bilen vid Hotagen tidigare. ”
Vi berättar om vår resa och får en trevlig pratstund. Det är alltid roligt att prata med folk längs vägen. Det sker bara för sällan. Det kan bero på att vi ser lite apatiska ut och att det luktar rävlya om oss efter dagar av svettig vandring utan tvätt o dusch. Men vi är ganska trevliga. Vi är inte farliga fastän vi är fula.
Vidare längs grusväg mot Vinklumpen. Vid Myrbodarna ser vi en skylt om Servering. Vi vänder upp. En säteridyll med timmerhus, grindar och kossor. Mycket folk verkar det också vara. Men det är ingen servering öppen. Det är väglaget som har möte. Värdinnan berättar att hon bor här som bonn-mora om sommaren. Mjölkar, kärnar smör och gör ostar. Nina kan få stanna som piga efter att hon sagt att hon minsann vet hur man ”drar en seperator”. Mommo hade ju en sån! Jag kunde få bli dräng. Tyvärr måste vi vidare. Kanske en annan sommar?
Vi går glada iväg mot Vinklumpen. Förbi renslakteriet och upp i skogen. Stigen är ingen stig utan en rejäl körväg för renskötarnas fordon. Ett par km kommer vi upp … innan vi förstår att vi är fel. Vi skulle ju ta av innan vägen tog slut! Nå vi får ta det i morgon. Vi hittar en tältplats nära körvägen och slår läger. När vi ligger där hör vi hur renar närmar sig. Grymtar och mumlar. Vi ligger mitt inne i en renhjord. Snart får någon upp vittringen av oss och alla springer iväg. Vi somnar. Ca 2:00 tiden på natten vaknar vi. Renskötarna har börjat driva ner renarna med fyrhjulingar och motorcyklar. (De gör det om natten för att renarna inte ska bli för varma av att springa i solvärmen. Rätta mig någon om jag har fel.) De tjoar och ropar. Sedan blir allt tyst. Och vi somnar om.

1 juli, 20144 juli, 2014

Dagens bild

1 juli, 201417 juli, 2014

Dagarna som kom och gick.

Halvligger nu i stuga på Rötvikens camping, ett ställe som har enligt Le Trek, Sveriges mest utrustade servicehus. Vårt mål för dagen inte just för de bästa kastrullerna utan för sängar, dusch och Lanthandeln brevid.
Vi är nu på vår 16e dag på vårt Gröna Bandet och de 6 senaste dagarna har varit utan nätförbindelse men dock med grusvägs förbindelse. Detta vandrande på vägar har sina sidor. Man ser mycket av allt såsom väg, stenar, skog och stormfällda träd. Oj så mycket ved som far till spillo tycker en som alltid haft en släng av ”vedasjuko”. När dagen är till ända värker både fötter och ben. Min man går som en lappgubbe och dessa dagar kan jag garantera att han visst har sameblod i sig. Minns att han berättat att han inte förstod varför samerna i Norge gick på sidan av vägen trots att det fanns plats på vägen. Men om inte förr så nu vet både han och jag varför. Själv känner jag att min gångstil liknar mera lik Juttu Hanna, en gammal utsliten gumma från min hemby. Nog klagat nu! Vi har sett mycket också. Vackra hus, både nya och gamla, stora och små, välskötta och förfallna. Vackra vyer, dalgångar och höga backar med utsikt över blånande fjäll i fjärran.
En fjällvråk förföljde oss en dag. Den skriade och naturligtvis skriade jag tillbaka. Den ryttlade ovanför oss en stund för att studera vem vi var och sen störtdök den ner mot oss. Flög bort en stund för att sedan komma tillbaka och åter göra samma procedur. Undrar om den hade sina ungar i närheten.
Älgen med sina ”nybruna” kalvar mötte vi en dag i skogen men de var inte alls lika nyfikna som vråken. De bara sprang från oss. Även räv har lekt på vår väg.
Sen alla dessa blommor vid vägkanten. Jag är ju en som hellre njuter av blommor än lägger deras namn på minne men det vet jag att vitklöver doftar något otroligt gott. Sen kan man bara konstatera att alla blommor har mera färg i fjällvärlden. Röd klövern är rödare, maskrosorna är gulare och kraftigare. Det ända som lyser mindre i fjällvärlden (hittills) är skräpet!
Vädret har varit perfekt d.v.s sol, moln och bara lite regn. T-shirts väder de flesta dagar och det var ju så jag hade tänkt mej denna fjällsommar!
Vi har tältat på fina platser längs vägen på bryggor, vid hembygdsplatser, i skogsgläntor. Myggorna har knappt visat sig men de svenska ”sviden” är ett fanstyg. Microskopiskt småa Svidknott som biter och gör stora röda plättar på min hud. De tycker inte om myggolja men hittar in i tältet och där kan vi sen ligga och beskåda dem i taket innan vi somnar, hua!
Norrmännen och svenskarna hälsar glatt på oss när vi möts. En dag stannade faktiskt två norrmän oss för att fråga ”vart de var på väg?” Och vi fick söka en god stund på våra kartor vart dom egentligen skulle. De skulle vandra bra mycket mera västerut än vi. Ett gott skratt fick vi alla.
Midsommarpsalmen är för länge sedan utbytt. Nu är det bara stavarnas pickande som håller takten. Och jag släpper inte mina stavar, de är prisvärda i alla väder och marker. Nu väntar vi faktiskt på lite mera fjällvandring och i morgon ska det bli.
Skall avsluta denna kväll med att grilla äkta svensk korv och dricka två öl.
Vi hörs!

Nina