Nu är vi igång igen. Vår 6:e och sista etapp. Vår vilodag på Abisko fjällstation gick ut på att tvätta kläder, äta, vila och kolla in förberedelserna inför Fjällräven Classic…ett vandrings event från Nikkaluokta till Abisko. Den snabbaste torde klara dessa 11 mil på 12h!
Vi har båda två varit lite fundersamma över varför vi under de senaste dagarna velat rusa fram på stigarna mellan fjällen. Det har känts att vi bara måste framåt. Nu när vi vilat och börjat vandra igen förstår vi att de senaste dagarna på Kungsleden har för oss varit ”lite väl överbefolkat”. Vi har ju under en lång tid gått nästan ensamma. Träffat några vandrare här och där som man bytt några ord med och sedan har man åter slutits in i den egna bubblan. Inne i den egna bubblan kan man gå långa stunder och bara vara ett med sig själv och naturen och då kan en folkvandring göra att man hastar fram mellan fjällen. Det märker vi nu då vi påbörjat den sista etappen. Här får vi vandra med varandra och innan kvällen får vi sjunga…
”-Ja vi elsker dette landet som det stiger frem!”
Nina
Att vara i nuet och inte hasta vidare är en konst. Sen kommer det ju allt emellanåt sånt som liksom ”kryddar tillvaron” både positivt och ibland även negativt.. som gör att vi rusar iväg i både tankar och handling. Hoppas dessa kommande vandringsdagar till slutmålet blir en lisa för kropp och själ.
Kramar till er och en verkligt god fortsättning genom landet ni elsker sååå.
Ja nu känns det mycket bättre. Trots allt var dalarna längs Kungslgatan Singi – Abisko väldigt vackra.
Jag känner igen era upplevelser av en något överbefolkad sista del av Kungsleden i jämförelse med den första delen av leden. Men det är alltid roligt med variationer på en lång vandring.
Lycka till med er sista del av Gröna bandet. Jag bugar för er och alla er andra som genomför denna 130 mil långa vandring i ett sträck. Att vandra hela denna sträcka är en enorm prestation, fylld av fina upplevelser både i naturen och i mötet med andra fjällfolk. Ha en god tur, hälsningar Pia
Lycka till med den sista delen av Gröna bandet. H. Ingeborg
Tack jumppavännen!