Midsommarhelgen vi aldrig glömmer.
Starten på dag 5. Det är midsommar afton, dagen till ära sommarsolstånd och utetemperaturen visar + 2 !
Vi går brant upp genom skogen samtidigt som snöflingor börjar dala i soldiset. Då vi kommit upp över trädgränsen är allt vitt. Vackert? Ja! Trevligt? Nää! Där uppe är det nog ändå lätt vandrat i snöpisket. Där ser vi två tranor som envist försöker hålla värmen. Jag ropar”klonkleeero!” Vilket idag betyder ”glad midsommar!” på Essetraniska. Fjäll labben följer oss sporadiskt hela dagen. Dom är skickliga seglare med sina störtdykningar. Vi går först i snålblåsten mot Svaletjakke stugan där det är dags för ngt värmande. Mina fingrar är nu stelfrusna men med plastpåsar över handskarna känns det mycket bättre. Jag undrar varför jag dras till vintern? Jag som alltid varit så frusen. Nu tar vi sikte på Fältjägarstugan. Och där har stugvärdarna Birgit och Bengt just öppnat. De var ett trevligt par…så varmt välkomnande! De önskade oss en Glad midsommar! Med glimten i ögat!
Dagens mål är i detta väder är helt klart Helags fjällstation med mat, bastu…och kanske rum! Vi anländer frusna, våta och hungriga och är glada att genast få gå till det svenska smörgåsbordet. Jag känner mig lite dåsig men med mat och värme botas det mesta. Det blir en trevlig kväll med mat, lite gitarr, bastu och en öl. Innan vi ska gå till sängs ringer telefonen och vi får stämma in i Heeeelan gååår! en hälsning hemifrån. Blev nog allt lite våt i ögat. Innan vi somnar i den varma sängen (jo det blev rum) ligger vi och hör stormens brus. Det blev minsann en annorlunda midsommar i år. Och vi undrar…är det Gröna eller Vita bandet vi går?
Dag 6. Stormen tjuter fortfarande men efter frukosten kollar vi med en av guiderna här på Helags om vandrarvädret mot Gåsen och Jo, inga problem! Vi kör på och till en början känns det helt okey men ju högre upp desto mera snöpisk blir det. Det är bara att gå med böjt huvud och ta en liten backe i taget. Efter sex timmar ser vi taken på Gåsenstugorna och det känns så skönt. Ute är allt vitt. (Vänta er inga foton ty till sånt fanns inga möjligheter.) Stugvärden Håkan hade sett oss komma och välkomnade oss med varm saft. Vi vill ha rum, tack!
Skor och kläder är på tork och vi är åter torra, varma och mätta. Det är det mest basala för tvåparskor just idag! Resten av eftermiddagen och kvällen har vi suttit inne, läst, hört stormens tjut och umgåtts med några andra ”väderbitna”. Samt Håkan och Ingrid som sköter om oss på detta snöiga sommarställe! Dessa dagars tankar? Kanske mest på vindtjut, snö…och lite, bara lite… Hur tänkte vi nu!
Jo, när jag motionerar brukar jag alltid ha en låt i huvudet att andas ( flåsa) till och dessa dagar har jag ”sjungit” Midsommarpsalm ur Katrina…tack Åland och Nykarleby Damkör!
Imorgon ska jag bestämt byta låt.
Nina
På väg
Sitter nu i stuga i slalombacken uppe i Tänndalen. Det har tagit oss 3 dagar att komma hit. Starten i Grövelsjön började med uppförsbacke med sol i ögat. Sen blev det annat – nämligen vind, hård vind och regn OCH snö. Fick en riktig ansikts peeling! Lederna är lätt att hitta. Och den första dagens terräng var rätt lätt vandrat. Eller var det bara vi som var så lätta på foten. Båda två tycker att ryggsäckarna är lätta! Vi vandrade på tills vi blev trötta. En bit förbi Storrödtjärnstugan. Här slår vi upp vårt tält ett stenkast från leden. Om det var kallt? Ja! Dubbla långkalsonger, fleece och dun väst. Skaljackan fick fungera som övertåg. Har just kommit in i Rogens naturreservat. Det vi har läst om detta reservat är STENAR och åter stenar! Hur långt vi gott i km vet vi inte riktigt ty Frits Garmin visar idag 34km men det tror vi inte på. Läser man kartan borde det vara ca, 22km så härefter mäter vi våra vandrings kilometrar på kartan.
Dag 2 in i Rogens stenrike. Och där finns faktiskt inte bara sten. En riktig urskog går vi genom hela dagen. Gamla, döda, torra och förvridna furor står eller ligger överallt. Och där emellan ser man en massa sjöar som är sådär långsmala och utspridda som bara inlands isen kan forma vår vackra natur. Vi hade tänkt oss till Skedbrostugan denna kväll men av allt sten stegande sade kroppen och knopen att nu räcker det. Det fanns faktiskt en slät stenfri plätt lagom för vårt tält. Ca 30km idag.
Dagens stenar har fört mig till min barndom och då till farmor Ida Johanna. Hon blev tidigt änka och uppfostrade ensam 6 barn och jordbruket därtill. Hon hade inte rest mycket under sitt långa liv. Nu reser vi nästan vart vi vill och kan skaffa oss de saker vi behöver. Jag minns att hon hade två suvernirer på hyllan som jag tyckte om. Det var två stenar plockade i Lappland dit hon varit på utfärd med Marthorna om jag minns rätt. De två stenarna hade en vacker, tunn, grön lav växande på sig. Just så har dagens stenar visat sig för mej.
Dag 3 fortsätter vi i stenriket. Vi går upp och vi går ner tycks det som hela dagen. Kall nordlig vind och då vet ni i vilken riktning vi går…norrut! Inget regn i sikte men solen har bara lyst över fjällen lite längre bort. Vi har vandrat mellan sjöar och stenhögar. Nu på eftermiddagen skulle vi pausa en stund i Broktjärnskojan och där satt två Skåningar som kändes bekanta. Det visade sig vara två Grönabandare. En trevlig träff. Vandrade vidare runt kalfjället Rödfjället i kallaste vinden och neråt mot Tänndalen. Kan nu konstatera att kartan visar inte alltid rätt. Fick fumla oss fram en bra stund innan vi fann leden över Tännån. Men nu sitter vi varma, ny duschade i Tänndalen. Imorgon tar vi sikte på Stor-Skarven.
Och när vi kommer hem ska Frits skicka sin Garmin tillsammans med en tub vaselin i en påse till tillverkaren med en hälsning att detta kan dom stoppa upp….!
Ps. I dag vandrade vi även i den svenska Myskoxens rike. Vi såg ingen oxe men på en av rös-stenarna hade den lämnat sin vinterpäls.
Godnatt, vi hörs!
Nina
Och Sjömans gossen står sörjande på strand!
Nej han är inte alls gråtfärdig, misstänker att han till och med kan vara lite stolt över sina föräldrar. Men nu är vi alla glada över att äntligen vara på väg. Känslan är att nu får allt gå som på räls…bara att släppa allt och bara åka!
Vi Tackar för alla varma Lyckönskningar och önskar Alla en Skön sommar!
Den slutgiltiga Packlistan HÄR!
Ninas McKinley 65 ryggsäck: Fritsas Haglöfs OXO 80 ryggsäck:
17.5 kg 19.0 kg
Skaljacka (vind och regn) Skaljacka (vind och regn)
Full-zip byxa ” Full-zip byxa ”
Dun väst Dun väst
Tunn vindtät byxa + jacka R90 Tunn vindtät byxa + jacka R90
Tunn fleece Tunn fleece
Frotté yllekalsonger
Yllekalsonger Ylle långkalsonger
Ylle långärmad Ylle långärmad
Ylle t-skjorta T-skjorta
Ylle trosor x2 Kalsonger
Sport-bh Strumpor x2
Ylle bröstlappar Handskar
Strumpor 2x2par Buff
Handskar vindstopper Mössa
Buff x2 Lippis
Mössa Läger/vadarskor
Lippis TÄLT Marmot limelight3P
Läger/vadarskor Liggunderlag
Sovsäck Marmot allways summer
Liggunderlag Sidenlakan
Tunt liggunderlag Mugg + spork
Sovsäck Marmot allways summer Nalgene flaska 1 lit.
Siden lakan Toalettpapper
tandborste
Kök + gas Handduk
Mugg + spork Myggmedel
Nalgene flaska 1 lit Solglasögon
solcellsladdare
Tandborste + tandkräm i phone + laddare
Hudsalva SPOT
Tvål + handduk Kort, pengar, ID
Linser + vätska Stf-kort
Bandage Minttu ja maskotti!
Plåster Stavar
Skavsårsplåster
Voltaren
Fot tejp
Värk- mag- allergipiller
Sax, pincett
Jesus tejp
Reparations kit
Toalettpapper
Sololja
MYGGMEDEL
Solglasögon
Läsglasögon
Dagbok + pennor
Telefon + laddare
Kikare
Kort + pengar
Kartor + kompass + fodral
Minttu ja maskotti!
Stavar
Nagellack RÖD!
Samt 10 kg mat för 2 par skor i 10 dagar
Packa smått och praktiskt.
Detta att ”packa smått och praktiskt” skulle man kunna skriva en hel avhandling om.
Vi vill varken koka, diska eller bära onödigt mycket. Därför har vi en liten Jetboil (8dl) och all mat tillagas i varsin förslutbar påse. Det är den frystorkade Adventures Food påsen från middagen som vi återanvänder till följande dags grötblandning och soppa. All mat har vi packat i portion/dag. Bara att fylla den urskjölda AF påsen med ny blandning. Hälla på varmt vatten, röra om, förslut och låt dra en stund. Voilà ! Så har man en varm, välsmakande och mättande morgongröt. En liten ihopvikbar mugg (minne från Svalbard) tänker vi dock ta med. Den kan ju vara bra att ha varje gång man passerar rinnande vatten, där vi även fyller på våra 1 liters Nalgene vattenflaskor. Den lilla koppen är inte till för svenskt fika. Ty kaffe har vi slutat att dricka bara för att det går att vara utan!
Däremot har vi inte sågat av tandborstskaftet…än!
Nina
På tal om tandvård har jag här på nätet läst mångas packlistor. Och tandtråd verkar vara en viktig ”småsak” som ska vara med på en fjällsommar. Vi tänker strunta i tandtråden. Istället återanvänder vi energikakornas emballage. En bit plastfolie är nämligen en suverän tandputsare!
Depå lådor.
Yeeeah! Lådorna till depåstoppen är så gott som färdigt packade och det känns så skönt. Tänk att sånt packande kan vara nervigt. Innan man kommer igång ÄR det nervigt. Har vi nu tänkt på allt? Räcker maten? Kanske det är rent av för mycket? Borde vi tänka om? … Kom just att tänka på den gången för snart 30 år sedan då han och jag skulle tapetsera om i vår första gemensamma bostad. Då var det också nervigt. Minns det som om vi ”grälade upp tapeten” på väggen. Efter den tapetseringen är vi de mest artiga, hänsynsfulla och de mest tillmötesgående partners man kan vara i nerviga situationer. Och precis så gick det till idag! På 20 minuter så var allt klart.
Nu är det bara lite duschgrejer och skofett som ska portioneras. Sånt som duscha och vårda våra skor tänker vi göra hela 5 gånger fram till mitten av augusti. Det Ni!
Ni förstår, det ÄR äventyrstänk i allt!
Mat för två par skor som ska vandra en hel sommar!
Mat för två par skor för en dag!
Allt minimerats för att två par skor ska orka bära en hel sommar!
(Tack Lensway! för att ni skickar etuier varje leverans)
Ps. Det finns ännu tid för ”depå låds justering” innan vi kör iväg med dem till Matkahuolto. (Bussgods)
Nina
Från to do till nästan done!
Äventyrsstarten närmar sig och mina små ”to do”lappar ligger utspridda i hela huset. Med de skrivna lapparna känns det som om planeringen skrider framåt men ser man på de ”tomma högarna” vet jag att med enbart lappar blir här ingen start. Hela vintern och våren har jag planerat både i huvudet och uttalat att… då ska vi göra si och så och sen…ni vet.
Och plötsligt är det dags att byta ut ”sen” mot ”nu”!
Kartor har ju studerats många gånger men igår kväll intog Calazo kartorna ett högre plan. De är nu numrerade, vägvalet är bestämt, dagsetapperna är på ett ungefär utstakade och noteringar är gjorda över andras GB missar och goda tips.
I veckan har här packats nötblandningar och i dag fick vi den sista matbeställningen, nämligen 120 ölkorvar och ett antal påsar av Lämminkuppi. Tror inte att jag trånar efter ölkorv i september!
Bussgodslådor är införskaffade och i helgen påbörjar vi packandet av våra depålådor som ska skickas ut till Stf Åre, Gäddede camping, Hemavan fjällcenter, Stf Kvikkjokk och Stf Abisko. Ner i lådorna åker morgongröt, lunch, mellanmål, middag och en hel del av de s.k ”börja prata igen” portionerna. Toalettpapper, tandkräm, sololja, myggolja, skofett , tvättmedel och annat man kan tänkas behöva . Allt portionerat för 10 dagar i varje låda.
Tältet är kollat att det går smidigt ner i bottenfacket på ryggsäcken. Sockor är utprovade, trosor och kalsonger lika så. Med andra ord ser högarna på golvet inte så tomma ut längre!
Men nog är det konstigt. Inför varje resa, äventyr och nya upplevelser börjar mitt huvud fyllas med tankar och ideér om vad jag ska göra sen…sen när det pirriga är över. Den sista tiden har jag kommit på mig själv med att fylla på i ide´ blocket, samla på stickmönster, vävmönster, yllegarn, tecknepapper m.m. En massa ideér på vad jag skulle vilja göra och plötsligt ser jag alla evenemang man går miste om denna sommar… men jag har ju ett äventyr som kommer emellan. Kul och kusligt på en och samma gång!
Vid närmare eftertanke är det säkert något psykologiskt fenomen som får kraft då man utsätter sig för sådant som man inte vet hur det slutar. Och det är ju just vad ett äventyr innebär.
Han i de andra skorna, han tystnar, funderar, oroar sig, lättar på locket ibland, kollar tekniken, kollar sporten på TV, googlar, räknar och mäter och plötsligt går allt i rätt riktning – mot Grövelsjön alltså.
Alltså, att han tänker tyst och att jag tänker högt är en bra kombination för att få planeringen att ta fart. Det är tydligen så det fungerar bäst hos oss! 🙂
Maj månad är snart slut och sen återstår endast två veckor jobb före vår Gröna Bandet start och det i sig är lite jobbigt.
Borde jag börja skriva nya ”to do” lappar i jobbet så att allt är done i mitten av juni?!
Nina
En fil mot en skopa gröt i den sakta morgonlunken.
Till frukost har vi under ett par års tid ätit eget ”silat fil” med nån sorts bärblandning till. Smakar gått och är snabbt och enkelt, allt för att hinna till jobbet i tid. En av oss är nämligen en natt uggla och den andra… behöver mera sömn!
Denna sommar får vi ändra på frukostupplägget. Det finns ju ingen fil i fjällen. Därför blir det så småningom att vänja sig till nya vanor. Det ska bli gröt på tallriken och om möjligt avnjuta den i ett lite lugnare tempo… men det senare tror jag infinner sig först där ute i det fria.
Har efter försök hittat några grötblandningar som vi båda tycker om.
För mera ”matig” gröt har jag blandat i mjölkpulver/3.7%fett och en klick kokosolja. Hur detta beter sig under en vandring har jag nu testat genom att ha blandningen i köksfönstret (sol och värme) i en månad och i helgen blev grötblandningen godkänd. Var lite rädd att fettet skulle ha härsknat men smaken var helt okey. Känns så bra att det funkade och samtidigt märker jag att jag fortfarande är inne på ”snabbt och enkelt” linjen. Meen å andra sidan så ska vi njuta av naturen och inte av det vi har i matskopan och å tredje sidan så smakar ju allt bättre när man är ute i naturen!
Här kan man kolla vad två par skor behöver för att vandra en förmiddag!
Ett psst…tydligen envisas jag med att kalla sockret till elefant istf indian trots att det är en leopard på påsen! 🙂
Nina
Två par skor står i tidningen!
Nu börjar det bli på riktigt!
Det står i tidningen om oss.
Jag går på stan och folk ler lite igenkännande, gillar vårt påhitt, tycker att vi är tuffa osv. Jag struntar i Jante och blir riktigt, riktigt glad. Han, som går i de andra skorna, jobbar med sin klass under denna vecka i Italien så han går miste om detta skimmer, så vänner, spar lite till honom också!
Samtidigt som jag gläds åt alla trevligheter inser jag att vi faktiskt är tuffa som vågar/inser/kan göra det vi drömmer om.
Varför skulle vi inte flyga då vi har luft under vingarna!
Nina